Decembers nyhetsbrev!

Det är tidig morgon när jag skriver det här, dagen före julafton. Jag har gått upp långt före gryningen för att skriva och huset vilar stilla. I hörnet av rummet står granen vi hämtade hem i decemberregnet igår och bredvid mig ligger det jag ser fram emot att försjunka i under helgerna: garn till en Inner Peace Sweater av Veera Välimäki jag la upp igår, i Lore och silkemohair, och den nästan 1000 sidor tjocka Middlemarch av George Eliot. 

2024 känns både som om det var hundra år långt och samtidigt passerade på ett ögonblick. Efter stormvinden av utåtriktat arbete som var 2023, då min första bok Observationer: stickning och essäer från skogen släpptes, kom 2024 med en mer stillsam lunk. Mitt fokus låg på att fixa i butiken i den gamla kvarnen jag flyttade in såväl butik som färgeri i förra året, och att ta de första stegen på ett par nya, större projekt. Jag kan inte säga så mycket mer om dem än - saker har ibland en tendens att inte riktigt gå som man tänkt, men mycket av det jobb jag gjort i år har varit osynligt från utsidan.

Jag hittade en bra balans med öppet första och sista söndagen i månaden i butiken, och jag har fått träffa så många härliga stickare från när och fjärran! Dels mina fina stammisar, och under sommaren många stickare från våra grannländer Danmark, Norge och Finland. Det har också kommit mer långväga besökare från Tyskland, Nederländerna, England och USA. Ännu fler har jag haft nöjet att skicka beställningar från webbshoppen till. Det här året har PostNord visat sig från sin bästa sida och levererat paket till såväl Nya Zeeland som Sydkorea på under 2 veckor. Tala om att knyta samman världen med garn!

Under sommaren släpptes också årets stora hit, tröjan Selkie! Jag färgade massor av Sägen Fe och skickade till er, och bilderna till mönstret togs på den vidsträckta stranden Lakolk på ön Rømø, sydväst om Danmark. Att tänka på kortärmat, solen i ansiktet och långa ljusa sommarkvällar känns som att tänka på en annan värld, men får mig också att inse hur mycket jag uppskattar hur årstiderna skiftar i vår del av världen.

När hösten så kom släpptes mönstre till tröjan Salve. Breda ränder i ett riktigt favoritgarn, Lore från The Fibre Co, gör den här till en sån där tröstetröja: enkel och vänlig att sticka, enkel och vänlig att bära. 

Kontrasten mellan den mjuka, glansiga Selkie och den rustika, ulliga Salve skapar en sorts ram runt det vi gör när vi stickar: förvandlar en lång tråd till något helt annat. Jag tänkte uppehålla mig en stund vid det, för det är faktiskt ganska fantastiskt. Ibland tänker jag att vi som är "på insidan", vi inbitna stickare, glömmer bort hur otroligt det är att vi med hjälp av två tunna pinnar och en tråd kan skapa helt egna kläder, som passar våra kroppar, våra behov och önskemål, stil och humör. Och det borde vi bli bättre på att skryta med, tänker jag ofta när jag träffar kunder i butiken. Här är vissa meningar som upprepas ofta ofta!

"Jag gjorde PRECIS som det stod i mönstret, förutom att jag gjorde korta ärmar, intagningar i midjan och en annan typ av resår. (Haha! <3)

 "Jag följde mönstret men stickade tröjan uppifrån och ned istället för nedifrån och upp." (Ganska avancerat ändå!!)

“Jag är så nöjd med den här tröjan trots att jag gjorde fel här, här och här.” (Pekar på misstag som är helt osynliga för alla utom den riktigt inbitna stickaren, om hen använder förstoringsglas och räknar maska för maska.) 

“Jag stickade ditt mönster men gjorde några ändringar.” (ÄLSKAR detta - jag vill att mina mönster ska vara inspirerande kartor och inte en bur du måste låsa in dig i!)

“Jag trodde aldrig att jag skulle klara av det här men nu har jag stickat min första tröja!” (Stående ovationer!)

Att handarbeta som hobby, förkovran eller livsstil är roligt, utmanande, kreativt, avslappnande, stärkande och en massa andra saker, och att lägga tid, pengar och energi på det är precis lika rimligt och okej och bra som att ägna sig åt andra fritidsintressen. Även om du "bara" stickar sjalar, eller "bara" stickar till dig själv: stickning är en superkraft och vi är bra grymma, vi stickare.

2024 kom med många tillfällen till utvärdering, omvärdering och reflektion, och under 2025 är min plan att fokusera på det allra viktigaste, det som fick mig att säga upp mig från mitt jobb och ge mig ut på den här resan från första början: stickningen, skrivandet, fotograferandet. Om 2023 var ett år för att växa var 2024 ett år för att försöka få ner fötterna på backen igen. När 2025 kommer vill jag ta av mig skorna och gräva ner tårna i mossan och jorden, och därifrån ta avstamp och göra nytt.

I oktober nästa år ska jag nämligen till Rhinebeck! Det här är en stor ull- och garnfestival ett par timmar norr om New York, och det kommer bli en riktig once in a lifetime-resa för hela familjen. Jag drömmer redan om den perfekta Rhinebeck-tröjan och det ska bli så vansinnigt roligt och spännande! 

Och nu när solen börjar gå upp till en gråmulen decemberdag här i skogen lämnar jag er med en liten smygtitt på en sjal jag stickat till min man i julklapp - en härva  Dyed in the Wool i den perfekta färgen Something Wicked, tillsammans med en härva Sägen Fe i färgen Kvast - för att sopa ut det gamla och göra plats för det nya. Under den ligger en almanacka från 1920-talet, en påminnelse om att tiden är... underlig, förunderlig. Så ta ett djupt andetag, sticka ett varv till, och låt saker och ting få vila en stund. Ett nytt år kommer, men ännu är det midvinter.

Tack för allt det här året. Från mig och mina stickor till er alla: god jul och gott nytt år!

Lotta

PS: Det blir såklart mellandagsrea både i butiken och i webbshoppen snart! Håll ett öga på Instagram för mer info om den när julmaten är uppäten.