Garnet står i centrum här i stickandets och virkandets värld, men vad är egentligen grejen med garn? Vad ger olika garner deras egenskaper, varför kan garn vara alltifrån kattungemjukt till strävt som borst, och vad ska man egentligen välja för garn till sitt projekt?
I den här serien tänkte jag djupdyka i några olika aspekter av garn - tråden, ullen, fibrerna, färgerna. Kanske kan dessa texter bli en liten guide i en stor djungel och erbjuda en fördjupad förståelse för vilka garner vi gillar, och varför. Under våren 2024 kommer här dyka upp artiklar om ullsorter, spinntekniker, färger, skötsel och en hel del annat. Jag skriver dem i egenskap av inbiten stickare, handfärgare och garnbutiksägare, och de är ämnade att ge en översiktlig bild snarare än några fullständiga redogörelser. Ni kommer läsa ordet "generellt" ofta i dessa texter!
Men vi börjar från början: vad är garn?
Garn har vi människor tillverkat och använt sedan förhistorisk tid, och i mångt och mycket är principen densamma även om tekniken utvecklats: ett garn är en sammanhängande längd fibrer som på ett eller annat sätt sitter ihop med varandra. Garn kan tillverkas av allt ifrån senor och vass till ull och silke, med hjälp av väldigt enkla verktyg eller tekniskt avancerad utrustning.
Till stickning, virkning och andra textila handarbetstekniker använder vi garn tillverkat av antingen animaliska fibrer uppbyggda av protein (ull, silke, alpacka och annat som kommer från ett djurriket) eller växtfibrer uppbyggda av cellulosa (bomull, lin, hampa och annat som kommer från växtriket). Vi kan också använda syntetiska fibrer som nylon och akryl, eller MMC, Man-made Cellulosic fibres, det vill säga fibrer som kommer från växtriket men som kan spinnas först efter en tekniskt avancerad process, som t ex lyocell, modal och lycra. I denna artikelserie kommer jag att fokusera på de två första kategorierna, animaliska fibrer och växtfibrer.
På Elk market yarn hittar man garner i naturfibrer, det vill säga animaliska fibrer eller växtfibrer där garnet är tillverkat direkt av själva fibern, utan att den först har tagit omvägen genom kemiska processer. Här finns garn av många olika sorters ull, alpacka, olika sorters silke, mohair och en gnutta bomull. Vi tar dem i tur och ordning!
Några olika fibrer
Ull kommer från får och andra däggdjur som t ex getter, kamelider (lamor, alpackor och kameler), jakar och kaniner, och har använts för att framställa garn i tusentals år. Ull från olika djur har olika egenskaper, och eftersom människan avlat får för ullproduktion under lång tid finns det framför allt en enorm skillnad just mellan olika sorters fårull. Ullens mjukhet avgörs av hur tunna fibrerna är och mäts i mikron. Ju tunnare garn, dvs ju lägre mikron, desto mjukare ull. Ull från merinofåret ligger ofta runt 20-25 mikron men kan vara ännu tunnare, medan ull från gotlandsfåret kan vara runt 40 mikron. Det färdiga garnet påverkas också av fler andra faktorer som fiberns längd, hur krusig fibern är, och hur ullen bereds och spinns.
Alpackaull kommer från alpackor som är hemmahörande i Sydamerika. Den vanligaste alpackaullen vi använder kommer från Huacaya-alpackan, och den är generellt väldigt mjuk, och varmare än fårull. Ull från alpackan saknar också lanolin, det fett som finns i fårets ull.
Silke kommer från silkesfjärilslarver och är de trådar larven spinner för att göra sin kokong. De vanligaste typerna är mullbärssilke, som kommer från fjärilen Bombyx mori vars larver odlas och enbart äter löven från mullbärsträdet. Tussahsilke eller vildsilke som det också kallas, som kommer från flera fjärilsarter som lever på ek och andra träd. I båda dessa sorter måste larven dödas för att kokongens trådar ska kunna nystas upp och beredas. Mullbärssilke är klart vitt och har en fantastisk mjukhet och lyster, medan tussahsilke är naturligt guldfärgat, beiget eller gult beroende på vad larven ätit. Det finns också en typ av silke som kallas fredssilke eller erisilke, där silkestrådarna tas om hand först efter att larven tagit sig ut ur kokongen. Eftersom kokongen då är trasig blir fibrerna väldigt korta och saknas den lyster och mjukhet som karaktäriserar mullbärs- och tussahsilke.
Bomull är den mest odlade fibern globalt sett och är en slitstark och mjuk fiber. Fibrerna växer som vita, fluffiga bollar på bomullsplantan och odlas i stor skala i bland annat Kina, Indien och USA. Bomull är en icke-elastisk och stark fiber, och bomullsgarn lämpar sig till alltifrån grytlappar som måste stå emot värme bra, till sommarkläder som ska vara svala och luftiga. Hos Elk market yarn hittar man GOTS-certifierad och spårbar bomull odlad i Spanien i garnet Saona.
Mohair är kanske mest känd i garn av silkemohair-typ, ett garn av silke och mohair där mohairen har borstats för att få en fluffig yta, och sedan spunnits runt en kärna av silke. Silkemohair används ofta som följetråd ihop med ett annat garn och ger väldigt lätta, luftiga plagg med en vacker fluffig "halo". Om mohairen bereds på "vanligt" vis är den slitstark och glansig och inte alls fluffig - fluffet kommer alltså av att man borstar den, och inte från fibern själv. Mohair kommer från angorageten (som alltså inte ger angoragarn - det kommer istället från angorakaniner!), en vacker get med lång och glansigt vit, lockig ull. Den mjukaste mohairen kommer från killingar och kallas kid mohair. Mohairen i Sägen Basilisk är RMS-certifierad.
Varför all denna ull?
I Elk market yarns sortiment är ullen helt dominerande, mycket på grund av dess fantastiska egenskaper och mångsidighet! Ullgarner är generellt roliga att sticka med, och plaggen blir vackra, hållbara, värmereglerande och användbara både som ytterplagg och som plagg att bära närmast huden, beroende på kvalitet.
Snart inser man dock att "ullgarn" kan betyda många olika saker! I butiken hittar man allt ifrån den mjukaste merinoullen från får medvetet avlade för just ullens mjukhet, till rustika garner från ursprungliga fårraser som sett likadana ut under hundratals år. Och inte ens två garner med nästan samma löplängd behöver vara särskilt lika, eftersom garnet påverkas mycket av vilken ull det är gjort av och hur den beretts och spunnits.
De två vanligaste kategorierna är kamgarn och kardgarn, på engelska "worsted spun" och "woolen spun". I ett kamgarn har ullens fibrer kammats så att de ligger parallellt, vilket ger ett slätt och mer kompakt garn där fibrerna ligger tätare mot varandra. Dessa garner lämpar sig väl för strukturmönster som flätor och för plagg som ska ha ett mjukt fall, och kamgarn har ofta en vacker lyster. I ett kardgarn ligger fibrerna "huller om buller" när de spinns. Ett kamgarn är elastiskt och lämpar sig extra bra för flerfärgsstickning och plagg som ska steekas, dvs klippas upp, eftersom fibrerna lätt hakar fast i varandra - vad som på engelska brukar kallas att garnet är "sticky". Eftersom mer luft samlas mellan fibrerna isolerar garnet bra (dvs att det blir varmare plagg) och maskorna tar mer plats, vilket innebär att det fyller ut mer.
Exempel: Ett garn som Lore, som är ett klassiskt brittisk kardgarn av mer rustik ull med 250 m/100 g, kan stickas på runt 18 m/10 cm och bli fylligt och varmt, medan ett garn som Sägen Fe, som är ett kamgarn av alpacka, silke och kashmir och har 225 m/100 g, skulle se glest och "hängigt" ut på samma stickfasthet. Det går alltså inte bara att titta på siffrorna när man ska byta ett garn mot ett annat, men en bra garnbutik vet såklart hur de olika garnerna beter sig och är en ovärdeligt hjälp!
En annan kategori garn är det som inte är spunnet alls, så kallat förgarn. Detta är alltså egentligen inte garn alls, utan kardad ull som är redo att spinnas antingen i ett spinneri eller på en slända eller spinnrock. Förgarn är väldigt lätt och luftigt, men också bräckligt just eftersom det inte är spunnet. Hos Elk market yarn finns Manchelopi, ett förgarn av spårbar, spansk ull. Där är två trådar lagda parallellt i varje "kaka" och man kan välja om man vill sticka med tråden dubbel eller dela upp kakan i två nystan och sticka med en tråd. Man kan också lägga till en följetråd för att göra det mer hållbart. När förgarnet går av (inte om, utan när!) är det enkelt att sätta ihop igen - ta ändarna i handflatan, andas ut på dem så att de blir lite fuktiga, och gnugga dem lätt mellan händerna. Sen är det bara att fortsätta sticka!
Sticks det?
Vad som sticks och inte är såklart en högst personlig fråga. Vissa tycker att rustika garner sticks, eller kanske snarare kliar, medan andra tycker att alpacka eller silkemohair kittlas och därför är obehagligt att bära mot huden. En del garner blir betydligt mjukare när man stickar med dem och blockar sitt färdiga projekt, så om du är osäker, sticka en provlapp och blocka den innan du bestämmer dig! Vissa tycker om att behandla sticksiga ullplagg med vanligt hårbalmsam eller lanolin för att göra dem mjukare. Sköljdmedel ska dock aldrig användas till ull.
Tack för att du läst så här långt! Nästa del kommer handla om handfärgade garner och hur man kan tänka när man ska sticka med dem. Tills dess!
Lotta