I den här serien tänkte jag djupdyka i några olika aspekter av garn - tråden, ullen, fibrerna, färgerna. Kanske kan dessa texter bli en liten guide i en stor djungel och erbjuda en fördjupad förståelse för vilka garner vi gillar, och varför. Under våren 2024 kommer här dyka upp artiklar om ullsorter, spinntekniker, färger, skötsel och en hel del annat. Jag skriver dem i egenskap av inbiten stickare, handfärgare och garnbutiksägare, och de är ämnade att ge en översiktlig bild snarare än några fullständiga redogörelser. Ni kommer läsa ordet "generellt" ofta i dessa texter!
Denna text kommer handla om handfärgat garn - lite om växtfärgning, lite om syrafärgning, lite om hur man ska tänka när man stickar med handfärgat garn. Häng med!
Handfärgat garn har en speciell dragningskraft för många stickare. Det är möjligt att få otroligt vackra skiftningar, leka med olika färger i samma härva, och generellt kan man säga att nästan alla härvor blir unika. Det finns en uppsjö av tekniker för att handfärga garn, och man kan färga antingen med organiskt material som växtdelar eller insekter, eller med syntetiskt framställda pigment, även kallade syrafärger. Processen att färga animaliska fibrer skiljer sig en del från den när man färgar växtfibrer, och denna text rör infärgning av animaliska fibrer. Gemensamt för färgning med både (nästan alla) växtfärger och syrafärger är att färgbadet ska vara surt, dvs ha ett lågt pH-värde, för att färgen ska fästa.
Hos Elk market yarn säljs flera handfärgade garner - Corrie Worsted från La Bien Aimée, Acadia från The Fibre Company och såklart det garn som handfärgas på plats i den gamla kvarnen i Ingelstad, Sägen. Alla dessa garner är syrafärgade, men vi börjar från början, med växtfärgerna!
Människor har använt organiskt material från naturen för att färga garn och tyg i tusentals år. Här i Norden har vi använt växter som renfana, björklöv och johannesört för att ändra färgen på vit eller grå ull, och många har nog antingen färgat själva eller hört äldre släktingar berätta om färgdagar vid ett vattendrag där stora mängder garn färgades i vedeldade kar.
Det vanligaste sättet att färga garn är att koka ur pigment ur en växt, sila bort växtdelarna och sen lägga i garnet. (Att färga med kypteknik, som när man använder indigo, är en helt annan process som inte riktigt ryms i det här inlägget!) För att färgen ska fästa på garnet måste det förbehandlas, eller betas, och det sätt flest känner till är nog att använda alun, eller kaliumaluminiumsulfat. Det säljs i små påsar på vissa apotek och online och oftast behandlar man garnet i förväg, innan det färgas. I vissa fall innehåller växten man färgar med mycket tannin som också fungerar som ett betmedel, och då behövs inte alun. Ett exempel på det är ekollonen jag använt för att färga härvan på bilden här ovanför!
Hur stark färg garnet får beror på hur koncentrerat färgbadet är, det vill säga hur mycket färgmaterial som används i färgbadet. För färska växter behövs kanske fyra gånger så mycket växter som garn, men om man färgar med kochenill (sköldlusen Dactylopius coccus) behövs bara några procent av garnets vikt. Samma färgbad kan ofta användas flera gånger och ger gradvis svagare färg på garnet. Det ger fantastiska möjligheter att variera färgen, men eftersom garnet inte suger åt sig allt pigment från växterna betyder det också att varje härva måste sköljas många gånger för att få bort all överskottsfärg.
Vill man bredda färgpaletten kan man färga garnet i flera omgångar med olika färgämnen - en snygg senapsgul kan man få genom att först färga garnet gult med renfana och sen lägga till ett svagt bad av valnötsskal, och för gröna toner kan man först färga med björklöv och sen färga över med indigo. Vissa färger är känsliga för skiftningar i pH-värde och både koschenill och krapprot kan ge allt från laxfärgade till lila toner beroende på färgbadets pH-värde. Färgen kan också skiftas genom att garnet efterbehandlas, exempelvis med järnsulfat. För den som vill lära sig mer om växtfärgning rekommenderar jag boken En farverig verden från G-Uld på Jylland. De anordnar också fantastiska kurser på sin vackra gård!
Så, över till syrafärgningen! Det här är en betydligt mer slimmad och förutsägbar process där samma färg kan upprepas om och om igen. För att färga garn med syntetiska pigment behövs egentligen bara garn, pigment, vatten, ättika eller citronsyra och en gryta som inte används till matlagning. Det finns flera tillverkare av pigment. I Sverige finns Färgkraft och Zenit, och internationellt är nog Dharma mest kända. De pigment som används för att färga garn av animaliska fibrer kallas syrafärger eller acid dyes eftersom de innehåller sura molekylgrupper (det finns mycket kemi här för den som vill nörda ner sig!) och används i en sur miljö. För att göra färgbadet surt tillsätts helt enkelt något med ett lågt pH-värde i vattnet - jag använder livsmedelsgodkänd citronsyra men det går lika bra med ättika, om man inte störs av lukten.
Man kan antingen köpa färdigblandade färger, eller använda rena pigment som består av en enda färg för att själv mixa sina recept. Jag använder en minivåg för att mäta upp den exakta mängden pulver som behövs av varje färg, och har mina recept noggrant nedtecknade för att färgerna ska bli så lika som möjligt gång efter gång.
Färgar man garn i gryta får garnet en enda färg, men kan ha meleringar i tonen, dvs att färgen är mer koncentrerad på vissa ställen. Många, jag själv också, tycker att det här är vackert och ger liv åt det stickade plagget. Man kan också färga garn i plåtar, där garnet inte rörs runt i färgbadet utan ligger plant. Då kan man tillsätta olika färger på olika delar av garnet och få en flerfärgad härva. Man kan också strö färgpulver över härvan för att få så kallade späcklor, små prickar eller fläckar av färg.
Här kommer vi också in på garnet! För alla garner tar inte färg på samma sätt. Självklart avgörs färgresultatet av färgen på garnet. Ett vitt garn blir klarare i tonen än ett grått, som ger mer dämpade färger. Om garnet har en kall eller varm grå ton påverkar också. Men vad det är för typ av garn har minst lika stor betydelse! De numera klassiska späcklade sockgarnerna med massor av klara, bjärta färger färgas oftast på superwash-behandlad ull, gärna med en del nylon i. Att ett garn är superwash-behandlat gör att det suger åt sig färgen mycket snabbare än ett obehandlat ullgarn, och då kan man få väl avgränsade färger med massor av kontrast. På ett obehandlat garn tar det längre tid för färgen att fästa, vilket gör att den flyter ut mer och resultatet blir mer likt en akvarellmålning, med mjukare färgskiftningar.
Om man mätt upp rätt mängd färgpulver (oftast mellan 0,1-2% av garnets vikt) kommer garnet ha absorberat precis all färg när det är färdigt, och vattnet är klart. Eftersom färgen fäster på garnet med hjälp av det låga pH-värdet och värmen räcker det oftast med ett par snabba sköljningar i först ulltvättmedel och sen rent vatten, och sen är garnet redo att torkas och användas! Självklart finns det undantag från alla regler, och precis som med alla textilier är det vanskligt att tvätta klart röda och starkt rosa färger ihop med ljusare nyanser...
Att handarbeta med handfärgat garn
Det finns såklart för- och nackdelar även med handfärgat garn när det kommer till att sticka, virka eller väva med det. De vackra meleringarna i en semi-solid färg kan skilja sig åt mellan olika härvor, och det är generellt större skillnad mellan olika färgbad på handfärgade garner jämfört med de som färgas i ett färgeri. Dessutom färgas handfärgade garner i väldigt små kvantiteter - i mina grytor ryms fyra eller fem härvor - vilket också gör att skillnaden mellan färgbad kan bli större.
Det är alltid, alltid en bra idé att varva mellan två olika härvor när man stickar med handfärgat garn. Även om härvorna är färgade tillsammans kan en av dem ha legat längre ner i grytan och utsatts för högre temperatur och därför fått lite starkare färg än de andra. Att varva härvor görs enklast genom att två härvor nystas upp och sen stickar man som om man gjorde ett randigt plagg - ett eller två varv från ena härvan, ett eller två varv från nästa. På det viset får du mycket mjukare övergångar mellan härvorna. Vill man inte det utan känner sig okej med att det kan bli en viss skillnad bör man varva åtminstone när man ska byta härva, så att det inte blir en skarp linje. Generellt gäller att ju fler färger en härva har, desto större skillnad kan det vara mellan härvorna.
Det finns också en del andra knep för att få så mjuka övergångar mellan härvorna som möjligt. Man kan t ex byta härva i slutet av ett flerfärgsstickat ok så att färgskillnaden mjukas upp av kontrastfärgerna. Man kan också spara den härva som ser mest annorlunda ut till muddar och fåll. Generellt syns skillnaden mindre i strukturmönster som mosstickning, och allra mest i slätstickning. Om det går, undvik att skifta härvor mitt på kroppen på en tröja eller kofta - där kommer skillnaden synas allra mest.
Ett garn som har många olika färger kan också se ut på väldigt olika sätt beroende på om varven du stickar är korta eller långa, och vilken stickfasthet du använder. Ju kortare varv, desto större risk för så kallad pooling, när maskor av samma färg återkommer ofta och staplas på varandra så att det blir enfärgade "fläckar". Dessa "fläckar" är mer förekommande ju kortare varven är. Ju längre varven blir, desto mer utspridda blir maskorna i samma färg, och då blir resultatet mjukare och mer melerat snarare än fläckigt. Vill man minska mängden pooling kan man, återigen!, varva två olika härvor.
Bild från With Wool, där det finns en mer utförlig text om pooling!
Att blocka och tvätta plagg av handfärgat garn
De flesta handfärgade garner fäller eller "blöder" ingenting, men vissa färger är notoriskt svåra att fästa - jag tittar på er, rött och rosa! Ju mer koncentrerad en färg är, dvs ju mörkare garnet är, desto större risk är det att det blöder. Även om dessa härvor sköljs extra många gånger kan det hända att de färgar av sig. Stickar man ett enfärgat projekt är det oftast inga större problem eftersom det färdiga plagget tvättas när det är klart, men om man vill använda rött, rosa eller mättade färger ihop med vitt eller en väldigt ljus kontrastfärg kan det blir trubbel.
För att använda både livrem och hängslen kan du skölja garnet innan du börjar sticka med det. Följ tvättråden på lappen - alla Sägen-garnet är obehandlade, vilket innebär att de ska tvättas för hand i kallt vatten. Ha gärna i en skvätt ättika i sköljvattnet. Märker du att garnet fäller kan du tvätta det med ulltvättmedel och sedan skölja med lite ättika i vattnet.
Har du redan stickat klart ditt plagg i ljusa och mörka, eller röda och rosa, toner ihop är det extra viktigt att bara använda kallt vatten och ha ättika i. Låt inte plagget ligga och dra i vattnet, utan ta upp det så fort det blivit blött. För att se hur färgerna beter sig kan du börja punkttvätta en del som inte är så synlig, som mudden på en ärm. Man kan också använda en speciell färgfångare (colour catcher på engelska) som är en liten duk designad för att suga åt sig den överskottsfärg som kommer från plagget. Ett annat alternativ är att blocka det färdiga plagget med ånga, från en ångmaskin eller ett ångstrykjärn, istället för att blöta det helt. Ull är ju fantastiskt eftersom det har fina självrengörande egenskaper och sällan behöver tvättas alls!
Själv inledde jag min färgresa med växtfärger, och många frågar varför jag inte längre säljer växtfärgat garn. Som ni förstår av den här texten är det otroligt tidskrävande att växtfärga garn - en härva kanske behöver färgas tre eller fyra gånger innan färgen är klar, och däremellan måste den sköljas många gånger. Det är också oförutsägbart att växtfärga, något jag verkligen älskar för egen del, men som ofta gjorde det svårt och frustrerande när garnet ska säljas och det bara finns ett fåtal härvor i samma färg, eller när någon vill ha just den färg jag själv stickat ett plagg i. Att använda syrafärger betyder att garnet är helt klart efter färgningen och en sköljning eller två, och att ni kunder lätt kan beställa precis så många härvor som behövs till ett projekt! Dessutom tycker jag nog att växtfärgning är ett hantverk som görs bäst tillsammans med andra, när man kan hjälpas åt, fascineras av färgerna och processen, och ägna en hel dag åt sina härvor, i gott sällskap med andra som delar samma intresse.
Med denna text hoppas jag att ni känner er nyfikna och pepp på att dyka ned i de handfärgade garnernas förlovade land! Nästa artikel i denna lilla serie kommer handla om att ta hand om sina handstickade plagg: om tvätt, fibrer, noppor, mal, lagning och, i grund och botten, kärleken till hantverket och den tid vi tar oss för att skapa våra kläder. Tills dess!